Referat från matchen mot Bele Barkarby
Lördagkväll i Järfälla. Match i division 5 Mellersta. Livet på en jävla pinne.
Efter fyra raka vinster och ett hundraprocentigt 2018 var tongångarna positiva i omklädningsrummet inför matchen. Känslan var att det fanns goda chanser till att snuva de obesegrade serieledarna på poäng, förutsatt att vi spelade disciplinerat och jobbade hårt.
Redan från första bytet stod det klart att matchbilden skulle präglas av ett bollägande Bele Barkarby och ett lågt liggande, kontringsvilligt Ängby. Och inledningsvis passade det oss bättre än figursydd Jadbergsuspensoar – efter 7:54 spelade ledde vi med 0-3. Propagandainnebandy i Björkebyhallen. Skönt att vi aldrig kontaktade patent- och registreringsverket kring våra tröga inledningar. Där slapp vi undan en jäkla massa blankettifyllande och formulärinskickande.
Målen kom till genom snabba omställningar alla tre. I sitt blott andra byte fick Mathias bollen vid halva plan, trampade på längs högerkanten och satte dit ett lågt handledsskott vid första stoplen. Fem minuter senare var det dags igen när den sanslöst formstarke urkraften och naturbegåvningen Nils Lundberg nyktert uppmärksammande ett halvlojt byte av Bele, tog bollen av en blåögd försvarare, drog målvakten och ISKALLT placerade bollen mellan benen på målvakten. Det var helt med meningen att lägga den där, det såg hela Västerort. Senare i samma byte – ja det var verkligen otroligt hörni – är det aggressiva försvarsspelet igång igen när Timmy och Johan Lundevall effektivt dubblar i höger ficka, bryter och frispelar en fiskade Nils (tro inte en sekund på det där jävla matchprotokollet) som fri med keeper inte gör några misstag när han lägger in den med backand i en praktiskt taget öppen bur.
Men mot ett så spelskickligt motståndarlag kunde förstås den utopiska inledningen inte hålla särskilt länge. Efter 13:50 spelade drar Matte på sig en utvisning för slag och minuten senare har Bele fått in en reduceringsboll genom ett dragskott ett par meter in på vår planhalva.
Däremellan höll dock den GLÖDHETE Nils på att utöka ledningen till 4-0 när han på ett utsökt utkast av Stefan med en enhandsbackhand på halvvolley slog bollen runt och förbi Belebacken och kom fri med målvakten. Järfällaborna hade uppenbart svårt att avgöra om det var Dennis Bergkamp som spelade i motståndarlaget eller vad fan som egentligen försegick där på parketten framför dem. Tyvärr var det dock inte den icke-flygande holländaren som kom fri med målvakten och boxplayspelet resulterade alltså i en reducering istället för en utökad ledning.
Två och en halv minut senare, 17:13 spelade, gör dessutom Bele 2-3. Då jag är senildement för alla situationer som inte direkt involverar mina aktioner på offensiv planhalva minns jag inte hur det gick till, men jag har för mig att det skedde genom ett ganska snyggt och välplacerat volleyskott intill Stefans högra stolprot. Möjligen.
Pausvila. Snack om att vi gör en fin period, men måste ligga ännu närmare i försvarsspelet och värdera våra passningar, speciellt i anfallsszon, för att inte bjuda Bele på några enkla mål.
Period två börjar nästan lika fint som ettan. Efter 46 sekunder slår Bill en briljant frislagssidledspassning på ett par meter till nyförvärvet Erik Grahn som distinkt klämmer dit ett vansinneslöst direktskott under benet på Belekeeper. 2-4.
40 sekunder senare åker Johan Lundevall ut för slag, igen, men denna gång resulterar Beles PP inte i något. Reduceringen dröjer istället ytterligare sju minuter, kvitteringen två till innan de tar ledningen med 16:53 på klockan. Minns inte deras mål. Sorry. Läs referatet på deras hemsida om det är så jävla angeläget.
Samtidigt blir det mer och mer tydligt att det finns ytterligare ett lag som vill delta i den här matchen. De svartvita i FBC Lost. Insatsen från denna tredje aktör blir svajigare och svajigare ju längre matchen går – och då missade de ändå att visa ut Johan Lundevall efter typ tre sekunder, när han utgjorde en sjätte Ängbyutespelare på plan. Inslag pekas åt fel håll, frislag döms märkligt, mål underkänns (felaktigt) för att sedan godkännas (också felaktigt) och Bill visas ut för en uppenbart oavsiktlig hands av Martin Björkman.
Detta fortsätter in i tredje perioden och när Max efter en fin brytning belönad med ett frislag emot sig låter humle och dumle få höra ungefär hur uppskattad deras insats är det återigen boxplaydags. Underläge5-4, 04:58 av tredje perioden spelade. Men återigen står Ängby för ett stabilt BP och matchen lever, i synnerhet när Mathias kvitterar till 5-5 efter 09:42 efter en fin volleyretur på ett kontringsskottt av Erik.
Sen ville Jonny vara med och hylla domarna. Detta efter ett fint beslut om att blåsa frislag för fasthållning mot en bollförande och fasthållen Zacke. 12:09 på klockan. Återigen är dock powerplayspelet fruktlöst för Bele. Den bästa chansen skapade istället Ängby genom en fin brytning och framspelning till mig som på halvvolley la bollen i masken på den simmande Beleslipsen.
Varsinn Time Out senare står klockan på 18:03 och det är dags för matchen att gå in i vansinnesmode. Efter en Stefanräddning står två Belespelare kvar precis bredvid honom vilket tvingar honom att kasta iväg den på måfå. Den landar hos Beles kapten som får gata i slottet och stänker dit en handledare till 6-5. I och med att det finns en regel som predikar om någon form av avstånd i sådana lägen var vi inte helt nöjda med den totala avsaknaden av domslut. Jonny var inte speciellt sugen på att bjuda hem domarna på en toscabulle och kopp kamomillte efter matchen, om jag säger så.
Det dröjer dock bara 9 SEKUNDER innan vi har kvitterat. Max petar Bill på ett frislag i slottet som med någon slags stökig dragskottsvariant sätter dit den lite så där mitt i målet. 86 sekunder kvar. Ugh.
Kort därpå är det dock total jävla ridå då Bele står för matchens bästa kontring och anfall. Khasatonov passar Larionov – som direkt spelar Markov – som på en touch lirar Krutov – som lägger in den i öppet mål. Med 46 sekunder kvar… Osannolikt tung torsk efter en sån fin insats mot ett obesegrat motståndarlag på bortaplan, kryddat med en domarinsats som får Muamer Ghaddafi att framstå som ganska kompetent. Som stilcoach.
FAST VÄNTA!! ÄR DET INTE ÖVER!? NÄNÄNÄ, SAKTA I BACKARNA – för med 13 sekunder kvar och med Stefan i båset kliver Bill över halva plan och smäller dit ett slagskott av guds nåde till 7-7!! SHIT POMMES FRITES. Vilken avslutning! Vilken start på lördagkvällen! Vilken osannolik dramatik i Barkarbyvintern! Vilken saga.
Sammanfattningsvis känns matchen så här i efterhand som en vinst. Att ta igen de två underlägerna under matchens sista 90 sekunder, med alla marginaler och domare emot oss visade på en oerhörd karaktär. Visst – chansmässigt var vi nog minst lika förtjänta av en trepoängare som motståndarna, men det var inte menat att vi skulle vinna. Det var inte menat att vi ens skulle ta poäng.
Känslan i omklädningsrummet efter matchen reflekterade även detta. För första gången någonsin i Ängbys historia var alla övervägande positiva kring insatsen och överens om att vi stått för en fin insats. En eloge till alla inblandade för en mycket fin insats. Spelar vi så här är SSL-drömmarna snart en verklighet.
Poäng för Ängby
Spelare | Mål | Assist | Utv. | Poäng |
Bill Dickman | 2 | 1 | 0 | 3 |
Mathias Emilsson | 2 | 0 | 2 | 2 |
Nils Lundberg | 2 | 0 | 0 | 2 |
Max Kjellvestad | 0 | 2 | 0 | 2 |
Erik Gråhns | 1 | 0 | 0 | 1 |
Johan Lundevall | 0 | 1 | 2 | 1 |