Falu sommarcup
Första helgen på sommarlovet drog vi med tjejerna till Dalarna för att spela Falu sommarcup - för andra året i rad är det snart en tradition... I årets upplaga spelade vi i klassen F15/16 dvs. mot lag som mestadels bestod av tjejer som var ett eller två år äldre vad våra spelare. Det enda undantaget från den "regeln" var BPs F05 Akademi, men därutöver hade vi lägst medelålder (14,5 år).
På fredag sen eftermiddag mötte vi Trosa-Vagnhärad på klassiska Kopparvallen. Till en början är vi kanske lite tagna av situationen och blir tillbakapressade men utan att motståndarna kommer till några riktigt farliga chanser. Efter tid växer vi in i matchen och i mitten av första halvlek har vi spelmässigt utjämnat. Något senare kommer vi fram på högerkanten men avslutet styrs ut till en högerhörna. Detta är inledningen på tre fyra minuters konstant press från Ängby. Vi vinner perioden med 5-0 i hörnor och 3-0 i farliga chanser. Dessvärre lyckas vi inte omsätta chanserna till mål och vi går till halvtidsvila med ett oavgjort resultat. Andra halvlek startar med press från Ängby och spelet parkerar på Trosa-Vagnhärads planhalva. Vi har flera bra och några riktigt bra chanser men återigen blir vi stoppade på eller straxt före mållinjen. Trosa-Vagnhärad har en hörna och noll skott på mål i andra halvlek men matchen slutar 0-0. Vi kända att vi borde vunnit men är ändå nöjda med fint spel och skapandet av många farliga chanser.
Spelsekvens på "Koppis A" mot Trosa-Vagnhärad
På fredagskvällen står arrangörsklubben Korsnäs F03 för motståndet, ackompanjerade av Dalarnas alla knott och myggor. Det visar sig vara ett lag med storväxta och mycket snabba spelare. Vi blir ordentligt tillbakapressade under i stort sett hela första halvleken och Korsnäs har några riktigt bra chanser. Rent chansmässigt borde vi ligga under med något mål i halvtid men Korsnäs lyckas inte riktigt få bollen i mål. Andra halvlek är en helt annan historia. Vi har hittat tillbaka till det fina spelet från första matchen och flyttar över spelet till Korsnäs straffområde. Nu är det vi som har chanserna och Korsnäs som tvingas till bra försvarsspel och rensningar. I mitten av halvleken, efter ett fint inspel från högerkanten, spelar Korsnäs vänsterback bollen till egen målvakt. Domaren bedömer att passningen inte är avsiktlig men gör samtidigt en "förlåtande gest" mot oss på sidlinjen vilket leder till att han något senare känner sig tvingad att blåsa av spelet och förklara sig... En lite märklig situation tycker vi men inget som kan förändras i efterhand (Kopparvallen är inte utrustad med VAR). I slutminuterna spelas vår vänsterytter helt fri vid mittlinjen och med någon meters försprång brukar hon aldrig bli infångad av någon annan spelare. Men Korsnäs hade en ännu snabbare back som precis för straffområdet hann ikapp och lyckades, ganska bryskt, stoppa hennes framfart. Även denna match slutade 0-0 men denna gång kändes det mer rättvist än mot Trosa-Vagnhärad.
Ball-handling...
Lördag lunch och match mot BP F05 Akademi. Flera, för att inte säga alla, av spelarna i BP är kända av oss och några har spelat i Ängby tidigare. Känslomässigt en "stor" match alltså. BP hade före denna match vunnit båda sina matcher, varav den ena stort. Till en början är det lite av ställningskrig på mittplan men ganska snart tar BP över taktpinnen. Vi backar ner och försvarar oss bra men får jaga mycket utan boll. Efter 7-8 minuter får vi ett inkast nära mittlinjen. Ett långt inkast över backlinjen friställer vår topp som rusar med bollen under kontroll mot straffområdet. BPs målvakt tajmar en utrusning perfekt och bryter dragningen några meter utanför straffområdet. Hade det läget lett till ett ledningsmål kunde matchen ha slutat helt annorlunda (vilket BPs tränare förklarade efter matchen). Men nu gick inte den bollen in och några minuter senare studsade ett BP-skott på en tuva förbi vår målvakt och via stolpen in i mål. Med vind i seglen pressade BP vidare och innan halvtid hade de singlat in ett långskott som inte såg alltför märkvärdigt ut. I andra halvlek var vi tillbakapressade i princip hela tiden och BP gjorde ytterligare två mål och vann matchen välförtjänt.
Tuffa tag mot BP och iakttagande ledare i bakgrunden.
Vid 17-tiden ställdes vi mot SK Iron som dittills vunnit en match och förlorat två. Det som oroade oss lite var att de spelat jämnt med Korsnäs och bara förlorat den matchen med uddamålet. Vi beredde oss på en tuff match. Iron mönstrade, likt många F03-lag, stora och till synes starka spelare som vi i inledningen hade en del problem med på mittfältet. Men efter några byten av positioner lyckades vi jämna ut kampen där vi vann på "snabbhet mot storlek". Iron hade ett par, tre skott från utanför straffområdet som alla gick en bit över mål och vi kom till några avslut i boxen utan att riktigt utmana Irons målvakt. 0-0 i halvtid... Precis som i många tidigare matcher ökade vi tempot i andra halvlek och satte full press på Irons försvar direkt från start. Efter några minuter rann ett fint utspel ut över kortlinjen och Iron fick inspark. En inspark som möttes på halv-volley från nästan halva plan, otagbart över Irons målvakt. Ett mål ger energi och leder man kan man springa i stort sett hur mycket som helst. Under de kommande 10-15 minuterna svärmar Ängbys tjejer runt Irons spelare värre än knotten kring mina vader. Iron är bokstavligen inte på vår planhalva och vår målvakt har nog mest tråkigt av alla på plan. Bollvinst på vänstersidan följs av en riktigt fin krossboll ut på högerkanten och ur snäv vinkel placeras en andra boll bakom Irons målvakt med cirka tre minuter kvar av matchen. I slutminuterna skickar Iron upp en riktig höjdare som studsar över en utrusande (och bländad) Ängbymålvakt och därefter tåas in till en reducering för Iron, men matchen slutar med en egentligen ganska säker Ängby-vinst.
Vi hittade lite skugga efter matchen mot Iron under en hängbjörk.
I sista matchen som spelas på söndagsmorgonen ställs vi mot Eskilstuna United, ett lag som förutom en uddamålsförlust mot BP gått obesegrade genom gruppspelet. Vi visste att det skulle bli en svår match och vi hade fått information att de hade riktigt snabba spelare på kanterna. En information som visade sig vara en underdrift. I de första anfallen hann vi verkligen inte med alls. De sprang ifrån oss både med och utan boll... och efter en rusch på deras vänsterkant spelades bollen in i straffområdet till en fri forward. Vår målvakt reflexräddade skottet men bollen studsade ändå med underskruv in i mål och efter bara två minuter låg vi under. Efter ytterligare några förlorade löpdueller dansade bollen på förlängda mållinjen... och över densamma. Alla såg det utom domaren men tyvärr var det bara Ängby slutade spela och så var det underläge med två bollar. I slutet av halvleken kom vi fram till några lägen men tyvärr blev det bara hörnor av dem. Andra halvlek blev lite av en transportsträcka... Ängby kom till en början fram i något läge och Eskilstuna tryckte på lite lagom för att inte blotta sig. Orken tröt och Eskilstuna tog över spelet alltmer och efter en hörna nickades tredje bollen i mål. Med tio minuter kvar av matchen letade sig ett långskott in i mål och Eskilstuna vann välförtjänt denna match.
På väg hem efter avslutad cup...
När cupen summeras kan vi konstatera att vi troligen spelat i den svåraste gruppen då de två lag vi förlorat till, BP och Eskilstuna, möttes i final. En final där Eskilstuna fick revansch för förlusten i gruppspelet och följaktligen vann hela cupen. Jämfört med vårt resultat från föregående år har vi gått framåt. Vi gör lika många mål men släpper in färre. Vi har bytt två förluster mot två oavgjorda och våra förluster denna gång är till cupens "bästa lag" medan vi förra året förlorade till "medellag". Kanske beror det på att vi denna gång bodde på Scandic hotell istället för klassrum men jag tror och hoppas att det i alla fall till del beror på att vi utvecklats som spelare individuellt och som lag... även om hotellboende satt en ny standard! Det blir nog svårt att övertala spelarna (och oss ledare) att klassrumsboende är en bra idé för framtida cuper. Men det kan konstateras att alla åt bättre, sov bättre och hade roligare med spelare från det egna och andra lag (konkurrenter, jämnåriga, äldre, yngre men kanske framförallt Ängbys P04 och P05).
Vid varma, soliga och väldigt knottrika sidlinjer i Falun,
Pelle
