Angby 144
F05

Inställning är A och O

Publicerad 2017-06-11 16:26
Med rätt inställning kan vi spela jämt med de bästa lagen... men saknas tron på oss själva är det svårt att spela riktigt bra - hur mycket vi än vill det.

Herrlandslagets framgång i VM-kvalet tillskrivs, vid sidan av spelarnas kollektiva och individuella skicklighet, delvis den mentale coachen (Daniel Ekvall) som arbetat mycket med att skapa "positiva mentala bilder" hos alla spelare - att få dem att tro på den egna förmågan snarare än att fokusera på problem och omöjligheter... eller på hur bra motståndaren är. Detsamma gäller för vilket lag som helst, i vilken sport som helst och på vilken nivå som helst. Om man tvivlar på sin egen eller lagets förmåga så blir alla delar av spelet så mycket svårare att genomföra... och som en följd av det blir laget sämre än vad det egentligen är.

Inga liknelser i övrigt, men lite av paralysering av motståndet var vad vi råkade ut för i lördagens match mot AIK. På förhand "visste" i stort sett alla Ängby-tjejer att AIK hade "åtta spelare från sitt akademilag med sig", att de "vunnit alla matcher de spelat", att de "vunnit sin senaste match med 18-0" och liknande uttalanden... Jag vet inte vad som är sant eller inte i dessa påstående men det är av underordnad betydelse. Hela gruppens snack under samlingen var fokuserad på hur bra motståndarna var och hur omöjlig matchen skulle bli. Vi försökte prata om oss och vår uppgift - om vad vi skulle och ville göra - men det var väldigt svårt att komma igenom vi-är-slagna-på-förhand-stämning som rådde.

Hur gick det då i matchen? Till en början höll AIK bollen inom laget och vi tilläts inte (eller tillät inte oss själva?) att bygga upp något eget spel. Matchbilden var tydlig att AIK ville bygga upp anfallen från central backlinje ut på kanterna för att komma i avslut i mitten... men egentligen kom de inte fram till några riktiga farligheter under första delen av halvleken. Ängby kom mer och mer in i spelet och kunde, likt AIK, spela runt bollen i försvaret och prova med uppspel på kanterna för att vända tillbaka till andra kanten igen. Med cirka fem minuter kvar av halvleken landade ett inlägg mitt i vårt straffområde och studsade över backen. AIK:s vänsterytter fyllde på och lobb-sköt en boll som retligt gick över vår målis och med mycket låg fart studsade in i mål.

Även om vi spelat relativt bra i första halvleks andra del så var det ganska moloket i halvtid. Vi försökte mana på att våga ta för sig och gå in i närkamperna - inte avvakta någon meter ifrån som de flesta gjort i första halvlek. Men tyvärr inleddes halvleken med att AIK utökade sin ledning med ett klockrent avslut helt otagbart i målvaktens högra kryss. Matchbilden svängde mer och mer mot att vi fick ägna oss åt försvar och AIK trummade på med flera fina kombinationer och avslut. Några gånger kom vi loss en bit på kanterna men ganska snart hanns vi upp av deras försvarare. AIK utökade sin ledning ytterligare och vid matchslutet var det en klar och rättvis vinst för dem.

Trots resultatet och den mentala uppförsbacken var det flera individuellt fina prestationer inder matchen. Målvakterna gjorde många fina räddningar, backarna stod upp bra i många situationer, mittfältarna och anfallarna insåg (lite sent?) att de kunde vinna närkamper med större och kanske skickligare motspelare bara de gav sig in i situationerna med inställningen att de skulle vinna bollen.

På söndagseftermiddagen ställdes vi mot Norrtull hemma i 7-manna. På grund av både sjukdom och skador hade vi fått jaga ihop spelare med kort varsel för att över huvud taget ha några avbytare. Norrtull kom med ett mycket bra lag. Kanske inte lika bra som AIK men inte långt ifrån. Den stor skillnaden i denna match var att Ängby-tjejerna inte hade några andra förutfattade meningar om motståndet annat än att vi slagit Norrtull i 9-manna i början av säsongen. Men det var inte på långa vägar samma lag som de mönstrade idag! På uppvärmningen kunde vi tränare se att Norrtullarna var både stora, snabba och tekniska men det noterade inte tjejerna - eller åtminstone var det ingen som skrämdes av det.

Matchinledningen blev ett abrupt uppvaknande. I matchens andra minut gick Norrtulls högerback helt solo från eget straffområde genom hela Ängbys lag och placerade in bollen otagbart vid sidan av vår målvakt. Lite skärrade spelade vi tafatt i några minuter men sedan växte alla spelare både en och två klasser och efter fint spel i mitten var det kvitterat med ett hårt och välplacerat skott till höger om Norrtulls målvakt. Tyvärr fick Norrtull tillfälle att, efter en period av hård press, ta ledningen igen och deras tredje mål var ett sånt vi brukar kalla "skitmål" - ett ballongskott från nästan halva plan.

Halvtidsvila, men en helt annan stämning i gruppen än mot AIK. Det fanns en glöd i ögonen hos alla tjejer. Vi skulle åtminstone vinna andra halvlek - den sista innan Sanktans sommaruppehåll. Redan från avspark var vi uppe i press och vann bollen långt in på Norrtulls planhalva. En fin framspelning och ett snabbt avslut som tyvärr gick strax utanför. Tuffa men schyssta tag i varje närkamp och väldigt många vunna bollar över hela planen. Vår topp jagade som "apan i mitten" och norpade åt sig bollen från backlinjen flera gånger. Backlinjen bröt farliga framspel och sprang ikapp anfallare både en och två gånger. I mitten av halvleken kom en ursinnigt jobbande yttermittfältare fram och avslutade mot främre stolpen. Norrtulls vänsterback fick fram en fot i sista stund och styrde till hörna. Spelsekvensen som följde innebar inte mindre än fem hörnor på raken för Ängby - alla efter starka försvarsinsatser från Norrtullarna som avvärjde både skott och styrningar. Några minuter senare vanns en boll efter fint defensivt arbete i backlinjen och spelades till mitt-mitten som direktskarvade en lyra fram till forwarden. Hon gjorde inget misstag och sköt på halv-volley helt otagbart till vänster om Norrtulls målvakt.

Ängby pressade på och fick flera fina lägen efter både kantspel och långa målvaktsutsparkar. En utspark gick hela vägen till Norrtulls back som bakåtnickade bollen strax utanför eget mål vilket ledde till Ängbys åttonde hörna i andra halvlek. Hörnan slogs till närmaste delen av straffområdet där yttern mötte sköt direkt. Skottet blockerades och följdes av en tilltrasslad situation med flera halvchanser i straffområdet men utan att bollen gick i mål.

I slutet av matchen kom Norrtull i en sista kraftansträngning och hade ett farligt skott klockrent i stolpen och i nästa läge i det närmaste glidtacklade en defensivt arbetande Ängby-back bort bollen från en Norrtullare som hade haft flera meters försprång när löpduellen startade. När domaren blåste av matchen var det lite surt att vi inte fått till ytterligare ett mål, men spelet och framförallt arbetsinsatsen och inställningen att inte ge sig i någon duell eller backa ifrån någonstans på planen gjorde att en ganska skön känsla tog överhand - och vi vann ju sista halvleken!

Skillnaden mellan dessa två matcher... den initiala inställningen och tron på vad vi kan och vill själva utan att på förhand bli för bländade av motståndet. Något vi får jobba vidare med under hösten...

Vid Ängbys sidlinjer,
Pelle

Nyheter via RSS
Levererat av MyClub