Sanktansäsongen avslutad på bästa sätt

I helgen spelade vi sista Sanktan-matchen och säsongen är därför i princip över… och vilken säsong vi haft! Resultatmässigt är det kanske inte vår bästa men, och det är viktigare, alla spelare har gjort framsteg. Vi har vid flera tillfällen fått positiv återkoppling från motståndarna – både vid vinster och förluster. Vi spelar hårt men rent och är "jobbiga" att möta för vi ger aldrig upp. Det avspeglar sig i resultaten där våra förluster allt som oftast har varit med uddamålet och i att vi vid flera tillfällen lyckats ta i kapp underlägen i halvtid. Mot "topplagen" i vår serie har vi två uddamålsförluster och en oavgjord match. Bara några få matcher har runnit iväg målmässigt och då framförallt i korta stunder av brist på fokusering. Facit i våra fyra sista matcher är två vinster, en oavgjord och en förlust. Förlusten kom mot ett starkt Ekerö som vi höll mållösa till 48:e minuten efter att vi haft minst lika många bra chanser som de. Det kändes lite surt att inte få med oss åtminstone en poäng från den kämpainsatsen. I den oavgjorda matchen vände vi ett 0-2 underläge i halvtid och hade bud på fler mål så den kunde likaväl ha slutat med en vinst.

Vi är trygga i vårt försvarsspel och kommer mer och mer till ett spel där vi håller bollen inom laget och vänder spel från ena till andra sidan. Det vi behöver jobba mer på inför och under nästa säsong är att få samma trygghet i den fortsatta speluppbyggnaden och framförallt en större tyngd i anfallsspelet. Våra toppar blir alltför ofta ganska ensamma i anfallen och då är det svårt att behålla något längre tryck. Det vanligaste tillropet från sidlinjen har under hela säsongen varit "Lyft!"… både gällande backlinje men också för mittfältet. Alla i laget måste vara med och anfalla (och alla måste försvara). En utmaning vi haft under tidigare säsonger har varit "målvaktsfrågan"… förhoppningsvis är detta ett minne blott. Vi har nu minst tre tjejer som gärna står i mål – och som gör det mycket bra – vilket också skänker en trygghet till spelet i övrigt.

Det är också otroligt roligt att se att spelförståelsen blir bättre och bättre för var dag. Det är färre och färre som spelar bollen på bevakad spelare eller där spelaren befinner sig precis nu. Många fina bollar på ytor och rörelser utan boll för att skapa passningsmöjligheter i varje match. Helt enkelt att spela som ett lag och hjälpa/avlasta varandra. När vi gör det rätt så gör vi det lättare för varandra att spela och ta beslut och på så sätt gör vi varandra bättre.

I säsongens sista match (mot Kallhäll) spelade vi riktigt bra. En stabil och bollsäker backlinje gjorde att Kallhäll inte kom till så många farliga avslut. När de kom till avslut var det oftast från långt håll eller i dåliga vinklar från kanterna och då var det inga problem för vår målvakt att bara plocka ner bollarna. Endast vid ett tillfälle i andra halvlek var vi riktigt illa ute. En målvaktsretur gick ut till en obevakad motståndare som direktsköt vid sidan av vår liggande målvakt men en Ängbyspelare kom som skjuten ur en kanon och räddade med en benparad på mållinjen. Skottet var hårt och räddningen gick hela vägen ut till ett inkast.

Backlinjen lade även grunden till att vi kunde spela upp bollen med kontroll, både centralt och på kanterna. Det gav oss tid att flytta upp hela laget och skapa relativt långa anfall. Vi etablerade bra press och fick fyra-fem hörnor och minst lika många frisparkar i hyfsat farliga lägen. Vi har övat mycket på hörnor men det är tydligt att vi måste fortsätta nöta på detta. Alla hörnor var bra slagna men skar genom straffområdet som en varm kniv genom smör… ingen lyckades få någon träff på bollen, varken vi eller Kallhällarna. Samma sak med frisparkarna – bra slagna men precis framför tårna på framrusande spelare. En dag när allt detta sitter gör vi minst tre mål till på dessa chanser. På tal om mål… i mitten av första halvlek spelade vi upp bollen på vänsterkanten. Från mittback till vänsterback och vidare till vänsterytter. Vänsteryttern hittade till offensiv mittfältare som direktskarvade vidare mellan Kallhälls backar där forwarden kom på en löpning. En touch och distinkt avslut med högern… otagbart i målvaktens nedre högra hörn. Resultatet stod sig tiden ut och vi avslutade Sanktan på bästa sätt med en vinst!

Som jag skrev i inledningen är den officiella spelsäsongen slut. Vi kommer eventuellt spela någon/några vänskaps- /träningsmatcher och då troligen på våra ordinarie träningstider i så fall. Vi fortsätter en tid till med träningarna. Åtminstone en bit in i november men sen är det tid för ett litet uppehåll. Precis som tidigare år är det vid denna tidpunkt lite oklart med var/när/hur vi kommer kunna vinterträna. Vår förhoppning är att kunna köra utomhus på snöröjd plan en gång i veckan och att erbjuda regelbunden styrke- eller cirkelträning på något sätt. Vi siktar på att starta upp detta efter jullovet. Eventuellt kommer vi, för de som verkligen inte kan hålla sig borta från fotboll, försöka få till ett samarbete F02 – F05 under november och december men mer om detta och övrig vinterträning lite senare.

Från en massa olika sidlinjer under säsongen,
Pelle